Vi lämnade Tongariro National Park bakom oss (utan att ha gjort vandringen.. :( ) och tog bussen vidare till Whakahoro och Blue Duck Lodge, en ECO-farm mitt ute i ingenstans. När vi kom dit blev vi bjudna på kaffe och te medan ägaren av farmen berättade lite om Nya Zeelands djur och natur. Han beskrev hur han jobbar för att bevara landet och naturen och ta hand om det för framtida generationer. Nya Zeeland är tydligen det senast upptäckta landet på jorden, de första människorna kom hit för bara 800 år sedan. Eftersom människor inte har haft så lång tid på sig att ”förstöra” Nya Zeeland än så länge så är landet väldigt grönt. Men efter att Européerna kom hit och förde med sig olika typer av skadedjur så förstörs naturen mer och mer. Många av landets djurarter har därför dött ut eller är hotade och Dan (ägaren) jobbar för att bevara djurlivet och rädda dessa hotade arter.
Naturen runt omkring oss var jättevacker och vi bodde i princip mitt i en regnskog med berg runtomkring oss. För att utforska omgivningarna valde vi att gå en vandring tillsammans med en tjej som bodde och jobbade på farmen och några av våra busskompisar. Turen tog cirka 4,5 timmar och vi gick förbi ett jättefint vattenfall, där vi även paddlade kajak. Vi gick också upp till en fantastiskt fin utsiktsplats. Vi hade inte det bästa vädret (det regnade och var molnigt), men vid solsken skulle man kunna se ända bort till vulkanerna i Tongariro. Vi tyckte ändå att utsikten var jättefin. Efter vandringen nerför berget igen var vi ordentligt blöta och leriga och duschen efteråt satt inte fel. Efter en enkel middag (pasta med bönor i tomatsås) fick vi smaka på grillad get som en kille skjutit under dagen och sedan blev det gitarrspel och sång framför öppen eld.
| Tongariro National Park |
| Blue Duck Lodge |
Efter en natt i det vilda bar det sedan av mot en storstad igen, huvudstaden till och med! För att komma till Wellington var vi tvungna att åka buss i princip hela dagen och hade bara några timmar på eftermiddagen där vi vandrade runt på gatorna och gick till museet Te Papa. Ett riktigt bra museum som visade upp olika delar av Nya Zeeland, djurliv, kultur och historia, klimat osv. I Wellington hittade vi även den första affären som sålde plockgodis!
| Te Papa - Wellington |
Efter en natt på Base Wellington i ett av de minsta rummen hittills, lämnade vi Nordön och tog färjan över till Sydön. Färjan tog ca 3,5 timmar där vi sedan bytte till en annan buss (det var tydligen för dyrt att ta med bussen på färjan) och åkte vidare mot Abel Tasman National Park för ett stopp där i hela två nätter (äntligen)! På vägen dit stannade vi på en vinprovning och vi träffade även på Linnéa på McDonalds där vi handlade mat! Hur konstigt är det inte att man kan stöta på varandra bara sådär! Jättekul att se henne igen!
I Abel Tasman sov vi i tält, men vi hade riktiga sängar och två täcken så det funkade finfint! Sparade lite pengar på att inte bo i ”riktiga” rum. Första kvällen där hade vi en BBQ tillsammans med alla på bussen igen och vi fick även smaka på green lip-musslor som är typiska för just det området. Rätt gott faktiskt :)
Dagen därpå hade vi bestämt oss för att promenera en liten bit av början på Abel Tasman Coast Track, en vandringsled som tar cirka tre till fyra dagar att gå. Vi kom till en helt underbar strand med klarblått vatten och nästan inget folk. Skönt att äntligen få en lugn dag som inte spenderades på en trång buss. Vi stannade på stranden hela dagen innan vi promenerade tillbaka till vårt camp.
Tidigt nästa morgon gick bussen vidare (igen!) till Greymouth, en liten stad på Sydöns västkust. Dagen spenderades igen på bussen med underbara berg och havet utanför fönstret. Vi fick stanna en stund på vägen för en olycka hade inträffat då en motorcykel hade kört in i en van. När köerna äntligen släppte rullade bussen vidare mot ett ställe där det fanns så kallade Pancake Rocks och Blowholes. Himla häftig natur!
I Greymouth hade vi på bussen ett ”bin bag party” så på kvällen gick vi ner till baren och hämtade sopsäckar som vi klädde ut oss i. Vi gick sedan allihop på catwalken för att visa upp våra fina dräkter där de tre bästa även blev belönade med varsitt pris.
| Abel Tasman National Park |
Nästa stopp var Franz Josef, en av sydöns många glaciärer. Detta var en av endast tre glaciärer i världen som ligger precis vid en regnskog! Speciellt med Franz Josef var också att den låg på väldigt låg höjd och nära havet. Den varierar väldigt mycket i storlek, men för tillfället så smälter isen ungefär tio centimeter per dag.
Vi hade tänkt göra en halvdagsvandring upp på glaciären, men väl där bestämde vi oss för att följa med på heldagsturen istället. Då kom man mycket längre upp på glaciären och hade cirka fem timmar på isen istället för två. Sammanlagt tog turen åtta timmar och vi fick se mycket blå is och även en fantastisk och helt naturlig isgrotta! Efter en lång och tuff vandringsdag med full mundering som innefattade tunga skor med isdubbar på, så avslutades dagen med en välförtjänt stund i byns ”Hot Pools”.
| Franz Josef |
| Kawarau Bridge, Worlds First Bungy! |
Det enda stoppet i hela Nya Zeeland som var hela tre nätter var i Queenstown! Här samlades många från bussen den första kvällen för att umgås en sista gång och äta pizza tillsammans då många skiljdes åt här.
Första dagen i Queenstown gick vi upp tidigt för att ta en dagstur till fjorden Milford Sound. Efter fyra timmar på en buss var vi framme vid havet och gick på en båt som skulle ta oss runt på vattnet i knappt två timmar. Även här var naturen helt fantastiskt vacker med höga berg och djupa hav och mängder med vattenfall!
| Milford Sound |
Efter båtturen var det ”bara” fyra timmar tillbaka med bussen igen till stan där sängen väntade.
Vår andra dag i Queenstown började på lite olika sätt. Sofia och Sara ställde klockan för att slänga sig ut från 134 meters höjd vid det välkända bungyjump-stället Nevis. Det här hade vi bestämt ett par dagar innan så vi var väldigt taggade och pirriga, men samtidigt en aning nervösa. Efter en 40 minuters lång bussfärd ut från Queenstown såg vi plattformen som vi skulle hoppa från för första gången. Pulsen ökade när vi insåg vad vi hade gett oss in på och hur högt det verkligen var! Efter att ha dragit på oss våra säkerhetsselar och åkt kabinbana ut till plattformen var det först Saras tur att slänga sig ut över floden efter att ha sett två killar hoppa först. Efter det var det Sofias tur att gå fram till kanten och ta ett djupt andetag innan hon också kastade sig ut! Känslan under de första fallande sekunderna då vi störtade med huvudet först mot marken går inte att beskriva! Förutom att det kittlade rejält i magen! Efter åtta sekunder av fritt fall började linan stäckas ut och vi studsade upp och ner några gånger innan vi hissades upp mot kabinen igen. Väl uppe var vi båda glada över att ha överlevt!
Nathalies förmiddag var kanske inte lika spännande. Hon fick en välbehövd sovmorgon, ända fram till klockan elva då städkillarna kom in och störde! Hon var snäll och fixade med all vår tvätt och började även kolla upp lite saker på internet inför nästa steg på vår resa, Asien.
När Sara och Sofia kom tillbaka igen strosade vi runt lite i den regniga staden. Vi pratade med Linn på Skype på eftermiddagen och det var väldigt kul att känna att det var ”vi fyra” igen! Vi pratade även med Jetstar på Skype och bekräftade vår resa till Singapore innan vi gick och käkade en enorm hamburgare på det välkända hamburgerstället Fergburger. Kvällen tog oss sedan vidare till ett par olika barer där vi även träffade Rebecka igen! Vi hade nämligen träffat henne på vårt hostel i Franz Josef några dagar tidigare.
Vår andra dag i Queenstown började på lite olika sätt. Sofia och Sara ställde klockan för att slänga sig ut från 134 meters höjd vid det välkända bungyjump-stället Nevis. Det här hade vi bestämt ett par dagar innan så vi var väldigt taggade och pirriga, men samtidigt en aning nervösa. Efter en 40 minuters lång bussfärd ut från Queenstown såg vi plattformen som vi skulle hoppa från för första gången. Pulsen ökade när vi insåg vad vi hade gett oss in på och hur högt det verkligen var! Efter att ha dragit på oss våra säkerhetsselar och åkt kabinbana ut till plattformen var det först Saras tur att slänga sig ut över floden efter att ha sett två killar hoppa först. Efter det var det Sofias tur att gå fram till kanten och ta ett djupt andetag innan hon också kastade sig ut! Känslan under de första fallande sekunderna då vi störtade med huvudet först mot marken går inte att beskriva! Förutom att det kittlade rejält i magen! Efter åtta sekunder av fritt fall började linan stäckas ut och vi studsade upp och ner några gånger innan vi hissades upp mot kabinen igen. Väl uppe var vi båda glada över att ha överlevt!
Nathalies förmiddag var kanske inte lika spännande. Hon fick en välbehövd sovmorgon, ända fram till klockan elva då städkillarna kom in och störde! Hon var snäll och fixade med all vår tvätt och började även kolla upp lite saker på internet inför nästa steg på vår resa, Asien.
När Sara och Sofia kom tillbaka igen strosade vi runt lite i den regniga staden. Vi pratade med Linn på Skype på eftermiddagen och det var väldigt kul att känna att det var ”vi fyra” igen! Vi pratade även med Jetstar på Skype och bekräftade vår resa till Singapore innan vi gick och käkade en enorm hamburgare på det välkända hamburgerstället Fergburger. Kvällen tog oss sedan vidare till ett par olika barer där vi även träffade Rebecka igen! Vi hade nämligen träffat henne på vårt hostel i Franz Josef några dagar tidigare.
| NEVIS BUNGY!!! |
Imorse (24/2) lämnade vi den mysiga staden Queenstown bakom oss och begav oss till Mount Cook, Nya Zeelands högsta berg, som vi bor nedanför nu. Vi tog alla en promenad för att titta på omgivningarna och den fina utsikten häromkring. Detta är näst sista natten i Nya Zeeland! Tiden går alldeles för fort. Imorgon väntar ett stopp i Rangitata innan vi kommer fram till Christchurch på söndag där planet väntar på att ta oss tillbaka till Australien och vår älskade vän Linn.
Nu längtar vi till sol och värme i Asien! See you later!
Fyyy.... vad läskigt!! Att ni vågade slänga er ut? Vad ni är modiga. Kram på er alla. // Ulrika
SvaraRaderaVilka fantastiskt vackra bilder! Tufft att våga kasta sig ut så.
SvaraRaderaKram Raringar
Susanne M
Hej Sara!
SvaraRaderaFy, att du vågade hoppa, va stolt jag är! Jag hade inte ens vågat gå upp på plattformen ^^ jag saknar dig otroligt mycket! Vi får ta och försöka skypa snart! Kraaaam<3
Hanna
Hej Hanna! Jag svarar på Skype, kan bara skriva kort här just nu verkar det som <3
Radera