| The Rocks |
| Sara hittade sitt apotek |
Resten av dagen spenderades inne i stan i diverse butiker, Sofia och Sara fick köpt varsin nyårsklänning. Då Sara och Linn fått för sig att de vill se filmen ”War Horse” köpte de biljetter till en föreställning som började vid nio. Filmen var väl ungefär som vi förväntat oss, lite töntig och gullig, så vi var nöjda. Värre blev det när vi skulle ta oss hem från biografen. Nathalie och Sofia hade lyckats krångla sig hem efter ett antal bussbyten men för Sara och Linn blev det inte riktigt lika lätt…
| Goa, stora glassar på donken för 50c (4spänn) |
Klockan hade nästan hunnit bli tolv och bussarna hade slutat gå till Waterloo. Så efter att vi frågat en schysst kostymnisse på stationen bestämde vi oss att ta ett tåg till ”Redfern”, därifrån skulle det ta cirka 15minuter att gå… När vi klev av tåget kände vi oss aningen förvirrade och visste inte åt vilket håll vi skulle börja gå. En vakt pekade åt rätt riktning och vi började ta oss fram på de mörka gatorna. Efter en stund ville vi dubbelkolla att vi var rätt och försökte lokalisera oss på den lilla kartan vi hade med oss. Då hör vi hur någon knackar på rutan och vi ser oss förvirrat omkring. Det visar sig att det var en hjälpsam pizzakille som mimade ”do u want help” genom fönsterrutan. Vi nickade och sträckte in vår karta i den lilla luckan som var till för att hämta ut pizzor.
En till pizzabagare kom fram och började beskriva vägen på först en ganska liten karta, för att sedan hämta en JÄTTE karta som visade mer tydligt hur vi skulle gå. Med nya krafter fortsatte vi vår vandring längs Redfern St. Höger vid Philip St, sen höger vid fotbollsplanen, sen rakt fram….. eller? Hm, vi började bli lite fundersamma och undrade om vi verkligen gått rätt. Efter att vi gått en liten bit till bestämde vi oss för att ta en taxi. Men just när vi står med våra näsor ner i kartan ser vi en van stanna framför oss…
Det visade sig vara tre poliser som var ute och patrullerade gatorna, vi får för andra gången denna kväll frågan ”do u need help?” och vi nickar återigen. Polisbilen stannar längs vägkanten och vi hoppas på att få lite tips om hur vi ska ta oss hem. Istället säger de ”jump in!” och frågar var vi bor. Så tillsammans med tre poliser tryckte vi in oss i vanen och vi blir eskorterade ända fram till dörren. Vi satt och försökte hålla oss för skratt hela vägen (poliserna var också lite fulla i skratt) samtidigt som de frågade oss vad vi hade för planer över nyår. Så vår ”lugna” biokväll blev inte riktigt som vi tänkt, men vad vore en australienresa utan lite äventyr.
gud vad härligt ni ser ut att ha :) Jag läser allt er blogg varje dag :) massa kramar från Lina
SvaraRaderaJa det var ju historia - vilse i Sydney mitt i natten. Precis sådant som lugnar en förälder på andra sidan klotet...
SvaraRadera